Sommar på Outokumpu innebär nya steg för ung och hungrig arbetskraft.
– Vi har omkring 150 sommarjobbare anställda under sommaren och sommarvikarierna är vår viktigaste rekryteringsbas, säger Sofia Nyman, HR-specialist i Avesta.
– Vi har ett stort behov av att anställa yngre människor för att säkra framtidens kompetens inom produktion och processutveckling. Vi vill attrahera fler yngre ingenjörer, killar och tjejer, med ett intresse för stålindustrin. Vi satsar mycket på unga människor, säger Pål Åström.

Sofia Nyman berättar mer om strategin:
– På kollektivsidan, i produktionen, arbetar vi tillsammans med lokala gymnasiet och erbjuder gymnasiala lärlingsplatser och efter avslutad gymnasieutbildning även möjlighet att få en yrkesintroduktionsanställning. På så sätt säkrar vi kompetens inför framtiden.
– För unga ingenjörer har vi någonting som vi kallar för Graduateprogram där vi praktiserar samma tänk: vi anställer nyutbildade civilingenjörer och ger dem ett utbildningsprogram parallellt med deras ordinarie arbete.

Tanken och förhoppningen är att de yngre ska ges möjlighet att både utvecklas själva som individer men också utveckla företaget – och då inte bara i Avesta utan i hela koncernen.
– En del av den strategiska kompetensförsörjningen inom Outokumpu är utbytet mellan länderna i koncernen. Att man i större utsträckning arbetar några år på sin ort för att sedan flytta utomlands och arbeta i någon annan del av koncernen. Det ger nya utvecklingsmöjligheter för våra medarbetare och berikar företaget vilket är en stor konkurrensfördel, säger Pål Åström.

I Avesta finns knappt 800 anställda inom produktion, underhåll, ekonomi, inköp, marknadsavdelning, forskning, arbetsmiljö, säkerhet, ekonomi och HR.
– Vi har ett dagligt utbyte med övriga Outokumpuanläggningar i Sverige, men också Finland, Tyskland och USA. Vi är en global koncern och det märks även i det vardagliga arbetet, säger platschef Pål Åström.

Pål Åström har gjort en karriärresa inom koncernen under sina snart 30 år som anställd.
– Jag började som kvalitetsingenjör 1989. Sedan blev jag processutvecklare, processgruppschef, chef för varmvalsverket, sedan chef för både stålverk och varmvalsning innan jag blev platschef på vår anläggning i Torshälla. 2014 kom jag tillbaka till Avesta som platschef. Det är roligt, jag trivs väldigt bra med jobbet.

Outokumpu finns på flera platser i Sverige och världen. Här hittar du mer info!

Sofia Nyman har inte varit lika länge på företaget, men beskriver också en stolthet och glädje över att vara anställd på Outokumpu.
– Det är en väldigt stark vi-känsla. Outokumpu i Avesta är en komplex arbetsplats där alla gör sin egen del i processen för att våra produkter ska levereras med hög kvalitet i rätt tid. Jag trivs otroligt bra, dels för att det är en puls i produktionen som triggar mig, men också att det finns möjligheter att utvecklas och vara med i olika sammanhang. Sedan är det en fin atmosfär. Alla hejar på varandra och vi är som en familj, säger hon.

Det är kul att få se hur det jag läst om i skolan fungerar i verkligheten. Det har varit jätteutvecklande för mig

Nya på jobbet
Två av många personer som ”välkomnats in i familjen” under sommaren är Ante Vallien, som nyligen börjat Graduateprogrammet, och sommarvikarien Erika Lindh.
– I förväg visste jag inte så mycket om hur Outokumpu fungerade, men jag har upptäckt att det är ett väldigt trevligt företag med bra stämning och sammanhållning. Det var inget jag visste när jag sökte jobbet, det blev en positiv överraskning. Alla har varit hjälpsamma för mig som är ny, man får ställa dumma frågor utan att det är någon prestige, säger Ante Vallien, 23, som jobbar som processutvecklare på Stålverket.
– Jag hade inte jättemycket inblick i Outokumpu innan jag började. Jag hade varit innanför grindarna en gång på ett studiebesök. Jag har fått höra hur bra allting är, och det har verkligen motsvarat förväntningarna. Det är en väldigt bra stämning här och lätt att kommunicera med alla arbetskamrater. Att få kombinera en bättre inblick i hela processen med den tjänst jag har fått där företaget och de anställda på min avdelning ser det som en chans att skola in mig kommer hjälpa mig jättemycket, säger Erika Lindh, 22, som bor i Avesta och studerar till maskiningenjör vid Högskolan Dalarna i Borlänge.

Båda belyser det positiva i möjligheterna de fått på Outokumpu till att få omsätta sina teoretiska kunskaper från skolan i den praktiska processen.
– Det är kul att få se hur det jag läst om i skolan fungerar i verkligheten. Det har varit jätteutvecklande för mig, säger Ante Vallien, som är civilingenjör inom processmetallurgi, utbildad vid KTH.
Under sina två och ett halvt år som Graduate hoppas han kunna bidra till Outokumpus utveckling samtidigt som han utvecklas själv.
– Det är ännu mer nytt på Outokumpu än vad jag trodde att det skulle vara, men det tycker jag är positivt. Jag hoppas få en bred bild av företaget, sedan får man se vad som är mest intressant och vilken process inom företaget man vill fortsätta med. Rostfritt stål är spännande, det är så många komplexa och häftiga processer. Det tycker jag är coolt, jag som är lite nördig inom ämnet, säger Ante Vallien.

Erika Lindh är inne på samma spår.
– Jag hade aldrig sett ett valsverk innan jag kom hit. Jag hade bara läst om det i skolan, men det är inte samma sak som att se det i verkligheten, då får man en helt annan bild. Ju mer jag kan mata in i mitt huvud den här sommaren desto bättre, det är en helt annan sak att läsa i böcker, jag lär mig mycket bättre när jag får se hur det fungerar i verkligheten.
– Jag ville verkligen ha det här sommarjobbet för att det är en möjlighet till jobb i framtiden. Det finns så mycket att lära sig utöver det teoretiska som vi får i skolan.
Just lärande är en viktig del för henne.
– Jag har alltid tyckt att fysik har varit häftigt och när det var dags att plugga vidare var det naturligt att ingenjörsyrket inom maskinteknik tilltalade mig. Jag hade matematiken och fysiken med mig och kunde blanda in mitt fritidsintresse.

Vill du också bli en del i ”familjen” läs Outokumpus platsannonser här

Fritidsintresset Erika Lindh har är folkrace.
 – När jag fyllde 16 och övningskörde med min bonuspappa, som alltid har hållit på med motorsport, sa han att ”det här måste du pröva”. Det tog bara några veckor innan jag hade min första tävlingsbil. Där började intresset för mekaniken. Visst är det stora skillnader mellan en racingbil och ett varmvalsverk, men det är växellådor, motorer, axlar och spindlar i båda. Fastän det är i ett annorlunda, större format och ser väldigt olika ut så är det mycket som är likt.

Ante Vallien och Erika Lindh har goda möjligheter att göra karriär inom Outokumpu och förverkliga sina drömmar – för det är just människor som dem som tar Outokumpu in i framtiden.