Staffare AB grundades 1982 av Anders Staffare, en bondpojke som förväntades ta över jordbruket hemma i Norrbobyn, men som i stället – bokstavligen – ville gräva gropar åt andra. Drömmen om en egen grävmaskin förverkligade han som 16-åring och snabbt blev han en erkänt duktig grävmaskinist.
– Fast farfar fick skjutsa runt honom i början då han ännu inte hade körkort, säger Lars och ler.

Anders yrkeskunskap spred sig snabbt och han fick erbjudande om att sälja entreprenadmaskiner. Under några år sålde han bland annat linjeprocessorer. När Hymas beslutade att lägga ner tillverkningen i Hudiksvall tog några ur personalen fram en egen traktorgrävare. Tillsammans bildades det personalägda Hudiksvalls Mekaniska AB, sedermera Huddig AB där Anders blev återförsäljare av Huddig.
– 1992 gick Huddig omkull. Fast farsan och några lokala företagare, befintliga återförsäljare samt ledningsgruppen i Huddig AB, rekonstruerade företaget. I samband med det började farsan också förvärva aktier i Huddig.

Läs mer om oss här!

Lars Staffare är mer eller mindre uppväxt innanför väggarna på företaget vid Utängsvägen strax utanför centrala Hudiksvall.
– Intresset för maskiner har farsan och jag gemensamt, så här hängde jag jämte honom, säger den jordnära Lars.

I början av 2000-talet började Lars att arbeta på riktigt hos sin pappa. Inledningsvis lite som springpojke, sedan på verkstaden, på lagret och en sejour som säljare i Stockholm. Därefter vände han hem till huvudkontoret och jobbade som ekonomiassistent. På skrivbordet står en räknemaskin med en pappersremsa som krusat iväg längs golvet.
– Ekonomiassistent var inget för mig. Tack och lov har vi bättre talanger på det området men den här hänger med den, säger han sneglar åt stenåldersprylen.

Vikten av att ha fått testa många positioner inom Staffare inför den kommande VD-rollen 2011 var ovärderlig. Han hade hunnit bli varm i kläderna innan pappan rycktes bort fyra år senare. Både en och två gånger har Lars snuddat vid tanken på om livet, på något vidunderligt vis, gav honom de där läroåren bredvid pappan medan tid fanns. Hur som helst är han tacksam.
– Pappa var ju inte gammal och traditionen brukar vara den rakt motsatta att man vill hänga kvar, säger Lars eftertänksamt.

Vi tjoplar väl på, så blir det något bra i slutänden.

Varken Lars eller hans syster har känt att det funnits några krav eller förväntningar på att någon skulle ta över verksamheten, tvärtom ifrågasatte pappan sonens val.
– Det var inte så att han tvivlade på min kapacitet då skulle han aldrig släppt fram mig, men han påpekade att det fanns betydligt enklare sätt att försörja sig på. Han visste ju hur mycket tid rollen krävde och jag var nybliven pappa då till min dotter Sonja. Men jag är lyckligt lottad. Min sambo Kristina har stöttat mig genom hela resan och drar ett jättelass därhemma, säger Lars och sneglar på fotot som även visar nytillskottet, den fyra månader gamla Märta.
När Lars väl tog vid, drog sig Anders undan och intog endast ordförandestolen i Staffare.
– Han ville att jag skulle få forma verksamheten efter eget huvud. Han skaffade sig till och med ett eget kontor på stan, säger Lars och ler.

Följ oss på facebook!

Sedan kom cancern, en knöl på Anders hals visade sig vara strupcancer. En tuff tid väntade dem alla.
– Men farsan klarade av behandlingen och det såg ljust ut även om han hade vissa sväljsvårigheter efter behandlingen. Det som skulle bli en avkopplande semesterresa i USA med goda vänner slutade istället i en tragedi med inslag av ödets brutala ironi.
– Jadu, ingen går säker. Han var ute och åt middag när han satte i halsen. Han gjorde som man brukar – försvann in på toaletten – där blev han liksom kvar, säger Lars och ursäktar sig med att han är blödig av sorg när känslorna virvlas upp, som om det vore något konstigt. Det var april och våren hade precis börjat väckas till liv i Hudiksvall när Lars fick beskedet.
– Det var chockartat, svårt att greppa. Jag bröt ihop. Han överlever cancer men sätter i halsen och dör. Sådana gånger känns livet skit, säger han och tillägger att stödet från kollegor och övrig familj var bästa tänkbara.

Nu har det hunnit gå ytterligare några år och sammanlagt har Lars axlat ledarskapet i nästan ett decennium. Under Lars ledning har Staffare gått från att vara 55 anställda till dagens hundra. Även omsättningen har ökat markant. I dagsläget står man dock inför strukturella utmaningar. Med hundra anställda fördelade på flera orter har det gått fort, kostymen har inte riktigt hunnit växa med. Lite mer ordning och reda ska det bli.
– Farsan sa alltid att: ”Vi tjoplar väl på, så blir det något bra i slutänden.” säger Lars och skrattar. Den stora skillnaden i dag jämfört med då är att det inte går att driva en koncern av den här storleken och ha samma ledarstruktur som när man är tio stycken. Min personal är min bästa tillgång och den vill jag ta vara på, säger Norrbobysonen som med sitt Staffare är nominerad till årets entreprenör på Hylla Hudikgalan.