Kevin Anderson är biträdande direktör vid Tyndall Center for Climate Change Research och mycket av hans forskning är koncentrerad kring begreppet koldioxidbudget, eller carbon budget om man vill använda den engelska termen.

Här ser man till totalmängden koldioxid i atmosfären, eftersom koldioxiden vi släpper ut stannar där och ackumuleras. Ju mindre vi släpper ut nu, desto längre kan vi släppa ut växthusgaser utan att komma upp i två graders höjning av jordens medeltemperatur.

Om vi däremot fortsätter i samma takt som idag kommer vi ha använt upp koldioxidbudgeten till år 2033 – och låser nästa generation i ett förändrat klimat, extremare än det vi lovade vid undertecknande av Parisavtalet 2015.

Vi har alltså en läxa att göra, allihop.

Men att leva som man lär är inte det lättaste som klimatforskare. Man behöver delta på konferenser världen över och i många forskningsfält behöver man dessutom kunna ta del av och sprida sina resultat på en global nivå.

I ett läge där många skaffat klippkort på flyget har Kevin Andersson klippt av sitt.

Istället åker han oftast tåg, ibland till och med fraktfartyg för att ta sig fram i världen.
– Jag är inget skolexempel när det handlar om att minska utsläpp, men det är klart att mina insikter från forskningen har påverkat mig till viss del. De flesta professorerna i Storbritannien bor i hus, men jag har flyttat från hus till lägenhet, jag väljer kollektivtrafik istället för bilen allt oftare och har som sagt inte flugit sedan 2004, säger han i en nyligen publicerad intervju på Youtube.

Resan från hemmet i Peak District utanför Manchester till Uppsala universitet, där han nu är aktuell som gästprofessor, tog 48 timmar ungefär.
– Ser man enbart till jobbet och karriären är det ingen stor uppoffring. Planerar man går det oftast bra att skapa utrymmen för långsammare transportsätt och man tenderar dessutom att stanna längre perioder när man väl kommer fram till målet, vilket kan vara en uppsida både för dig själv och arbetet.
– Det är väl privatlivet som får ta den stora smällen, skulle jag säga. Dels är jag borta från familj och vänner i långa perioder och dels blir konsekvenserna av mina val mycket tydligare. Jag kan inte åka på klättringsresor med mina vänner längre, vilket jag gjorde två-tre gånger per år tidigare, och min farbror som bor i Australien har jag troligtvis träffat för sista gången, säger Kevin Andersson.
– Det smärtar eftersom jag står honom väldigt nära, men samtidigt: skulle jag flyga till honom, bidrar jag sannolikt till en familjetragedi i Bangladesh eller något annat område där havsnivån höjs till följd av klimatförändringarna. Man måste klara av att ställa sådana saker mot varandra. Det går ju att prata med varandra i telefon också.

Andra konsekvenser av hans livsstil är inte fullt lika dramatiska, men de märks likafullt i vardagen.
– Jag har minskat min bilkörning med 70 procent ungefär, och när jag började köra bil mer sällan började jag också köra mycket försiktigare. Och jag märker nu att jag sparar 20-30 bränsle med den körstilen, det är ganska intressant faktiskt, säger Kevin Andersson.
– Jag försöker sänka mina energikostnader också och vara noga med det jag köper, det blir mycket vegetariskt och när jag väl äter fisk är det viktigt att den är ursprungsmärkt.
– Faktum är att jag testade att leva utan kylskåp i 12 års tid och tyckte personligen att det gick utmärkt. Folk undrade hur jag klarade det och jag länge svarade jag att ”vadå, människan har ju klarat sig utan kylskåp i 200 000 års tid så det borde väl funka nu också?”. Men så träffade jag en tjej som var väldigt duktig på att laga mat och hon var väl inte fullt lika imponerad. Och ska man vara ärlig så…när jag bodde själv var jag nog inte den allra äventyrligaste kocken, säger Kevin Andersson och skrattar.