Mikael gjorde en utlandspraktik i Slovenien som förändrade hans liv. Under de sex månader han var med i projektet kände han sig först osäker.

– Då jag har haft det svårt med det sociala så kändes det svårt först. Det tog ett tag att lära känna de andra i gruppen. Från början var det nervöst, men sedan gick det bättre och bättre. Vi fick lära oss om allt du kan tänka dig inför utlandspraktiken, säkerhetsgenomgångar, om det blir en konflikt på arbetsplatsen eller vad vi ska göra om det blir en naturkatastrof, berättar Mikael.

Sophia kom i kontakt med projektet via skolan då hon hade jobbigt i skolan med mycket kroppssmärta. När hon fick höra talas om projektet med utlandspraktik kände hon sig först osäker.

– Jag hade aldrig arbetat tidigare och för första gången börjat på en praktik genom Actíva så tanken på att åka iväg och arbeta i ett främmande land utan föräldrarna kändes väldigt stort och osäkert. Plus detta med att behöva prata engelska och komma till en ny arbetsplats.

Tryggheten i gruppen

Precis som för Mikael så kände sig Sophia tryggare när hon lärde känna de andra i gruppen. Hon berättar också att träffarna under projektets första tre månader var viktiga.

– Jag blev mer och mer säker på mig själv. Från början trodde jag aldrig att jag skulle klara det. Men de på Actíva trodde på mig och att jag skulle klara av det, det kändes jättebra, säger Sophia.

Gruppen som Mikael var en del av åkte till Maribor i Slovenien där de gjorde praktik under två månader.

– Jag fick arbeta i en vaktmästargrupp och hjälpa till med allt som behöver fixas i ett bostadsområde så som ta bort ogräs, trimma och klippa gräs. Helt nya arbetsuppgifter men det fungerade bra. Första veckan fick vi en introduktionsutbildning innan vi började med jobbet. Det var en skön början på allt, förklarar Mikael.

Praktik på familjerestaurang

Sophias grupp åkte till Pistoia i Italien. Hon tyckte, precis som Mikael, att det var en bra tid första veckan när de fick möjlighet att landa i det nya landet, lära känna staden och besöka arbetsplatsen med mera. Hon gjorde sin praktik på en liten familjeägd restaurang.

– Det var riktigt kul, jag var där tillsammans med en annan i gruppen vilket förstås var en trygghet. Mestadels gjorde jag färsk pasta, alla stegen från att blanda degen med alla ingredienser till pastamaskinen. Det var roligt att lära sig något nytt. Jag skar också grönsaker och rensade lax några gånger. Kocken jag arbetade med brann verkligen för sitt jobb och berättade hela tiden om vad han gjorde. Vi åt lunch tillsammans med kockens familj.

Hur var det då att vara i ett främmande land där man inte kan språket? Det var något som både Mikael och Sophia oroat sig för. För båda två gick det mycket bättre än väntat.

– De jag arbetade med kunde inte mycket engelska, så det blev mest av allt kroppsspråk men det gick bättre än väntat. Efter några veckor lärde jag mig dessutom förstå en hel del av det som de sa. Så jag började lära mig en del slovenska faktiskt. Så den som känner sig osäker vad gäller språk ska inte tänka på det tycker jag berättar Mikael.

– Det gick bra med språket. Jag pratar inte flytande engelska, men jag kunde förstå dem och de kunde förstå mig så det gick allt bättre eftersom. Mot slutet vågade jag prata mer och mer, förklarar Sophia.

Jag fick bättre självförtroende

För Mikael var det bästa med utlandspraktiken alla möten med nya människor och att han kände att han verkligen växte som person.

– Den allra största upplevelsen var alla underbara människor jag träffade därnere. Innan jag åkte hade jag svårt att prata med chefer och liknande. Nu kan jag göra det utan problem. Jag fick bättre självförtroende och kände mig accepterad. Dessutom fick jag till och med nya vänner och blev inbjuden till en arbetskamrats familj som startat en bar. Allt blev bara så mycket bättre än jag någonsin kunnat tro. Självklart var det mycket arbete, men egentligen kändes det mer som en semester. Det var påfrestande på vissa sätt att vara i ett annat land, men vi fick hjälp med allt man behövde och alla var jättetrevliga, berättar Mikael.

Sophia trivdes också hon jättebra på sin utlandspraktik. Och lärde sig mycket nytt om sig själv.

– Det var jättefint där och varmt. Jag älskar att fotografera så jag tog massor av fina bilder. Vi gick runt i staden, åt på restaurang, tog långa promenader och hann åka till Florens vid två tillfällen med. Jag trodde att jag skulle ha mer hemlängtan än vad jag hade. I slutet så ville jag såklart hem, men en del av mig ville stanna kvar. Det var då jag insåg att jag gjort så mycket, lärt känna Italien och att det ändå finns mycket mer att upptäcka.

Hon uppskattade också tryggheten i det stöd som hon fick.

– Vi hade en kontaktperson, som vi alltid kunde kontakta och ställa frågor till. Hon frågade alltid hur vi mådde, hur det gick på jobbet och hur allt kändes så det kändes tryggt. Sedan hade vi träffar en gång i veckan då vi fick lektioner i italienska.

Jag växte som person

Hur skiljer sig den Sophia som åkte från den som kom tillbaka?

– Jag kan mer än jag har trott. Det var faktiskt så att jag vågade åka och allt blev bra! Nu vet jag att jag kan klara mig själv, ta hand om min ekonomi och klara mig bra utan min familj i ett främmande land. Jag växte som person.

Hur har då perioden varit sedan de båda kom hem från sin respektive resa? Mycket har hänt i deras liv och de har båda fått arbete.

– När jag kom tillbaka från Slovenien så gick jag tillbaka till det ställe jag praktiserat på tidigare. Efter utlandspraktiken kände jag mig mycket säkrare och nu har jag fått ett jobb på Degerfors kommun som vaktmästare för att ta hand om alla planer vid fotbollsarenan Stora Valla. Jag klipper gräs, ger växtnäring till gräsmattorna och kritar linjer runt planerna. Det känns superbra och nu har jag arbetat där litet mer än ett halvår, berättar Mikael.

– Jag började på en restaurang på en praktikplats innan jag åkte. Och jag är kvar på samma restaurang där jag serverar nu. Jag förbereder, städar, ser till så att det finns kakor, kaffe. Och idag så skrev jag faktiskt på papper att jag kommer att få en anställning. Det känns så bra. Det senaste året har det hänt så mycket och varit en riktig resa. Jag kom till Actíva, fick praktisera och känna på hur det känns. Lärde mig att jag klarar av det och mår bra av att arbeta. Sedan åkte jag till Italien och växte ännu mer av det och nu har jag fått en anställning. Det här hade jag aldrig kunnat tro för ett år sedan, förklarar Sophia.

Ta chansen att göra utlandspraktik du också

Skulle de rekommendera andra att ta chansen på en utlandspraktik om de fick frågan?

– Ni som får chansen ska inte tveka en sekund. Det var jätteroligt och givande. Jag trivdes som en kung därnere. Och vi får mer än tillräckligt med stöd för allt du behöver på plats, berättar Mikael.

– Jag skulle rekommendera dem att ta steget. Även om de skulle vara nervösa och tveksamma så är det värt att pröva för man växer som person och det är en bra erfarenhet i livet. Innan jag åkte hade jag inte provat på arbetsmarknaden en enda dag och nu har jag ett jobb, säger Sophia avslutningsvis.