– Förra gången jag jobbade med eleverna gick de i fjärde klass och då gjorde vi en föreställning som hette Resan hem. Vi ställde oss frågan: vad är ett hem och hur hittar man dit? Då ledde elevernas tankar och funderingar, teckningar och texter till en berättelse om resan ut i rymden. Om mötet med utomjordningar och fjärran planeter.

Nu, två år senare fortsätter arbetet med samma elever. Den här gången tänker Bodil att resan ska gå åt andra hållet, in i själen. Till det osynliga, till andevärldens hemligheter, bortom det greppbara.

Den här föreställningen är en hyllning till alla rädda och osäkra som känner att de inte passar in

Vad har du för tanke med den här föreställningen?
Vi lever i en tid där mycket handlar om prestation och hur man ser ut, att vara lyckad och leva ett lyckligt och framgångsrikt liv.
Det är så många som känner att de inte passar in. På samma sätt kan skolans värld upplevas ganska snäv och jag tror att det är många som känner att de inte hör hemma i skolan.

Hur kan man hantera sin oro om man aldrig pratar om den? Vad är det som händer i kroppen när paniken rusar och hjärtat bultar. När tankarna snurrar i huvudet och du inte kan somna på kvällen. Min idé med föreställningen är att vi ska våga prata om de större frågorna och om själens plats i våra liv. Man måste få hjälp med att hitta de rätta verktygen så att man kan tillåta alla sina känslor och bli vän med dem. Men också att ge plats åt leken och det magiska i livet.

Vad driver dig?
Min drivkraft är att med hjälp av konsten och teatern, medvetandegöra de inre världarna. Och får man uppleva dem, så behöver man inte känna sig så ensam och vara rädd. Den här föreställningen är en hyllning till alla rädda och osäkra som känner att de inte passar in. Något som alla kan känna igen sig i.