För bara några decennier sedan var ett effektivt skogsbruk och skogens nytta för samhället en självklarhet, men har på senare tid hamnat i skuggan för andra politiska ämnen.

– Politiker tävlar om att ha den bästa lösningen för att göra satsningar inom viktiga områden och då pratar de ofta om hur vi måste omfördela resurserna inom Sverige, men de missar det absolut viktigaste, säger Pär Lärkeryd, vd på Norra Skogsägarna.

Han syftar på att det krävs en stark exportindustri för att kunna betala för välfärden, men problemet är att den svenska exporten minskar inom många områden – samtidigt som importen ökar.

– Det innebär att vi totalt sett har fått mindre pengar att spendera och därför måste vi skära ned på välfärden. Tänker man då på den stora exporten av skogsvaror, som står för nästan hundra miljarder kronor, så förstår man snabbt hur mycket skogen betyder för investeringarna i samhället och hur mycket neddragningar som skulle krävas utan det här tillskottet.

Med de regler som nu finns i Sverige så har man inte förtroendet för att skogsägarna ska kunna göra den bedömningen.

Pär Lärkeryd har uppvaktat politiker vid en rad tillfällen för att påtala skogens nytta för samhället, i en tid när debatten till stor del har övergått från en diskussion om hur skogsbruket kan effektiviseras till att handla om hur mycket mer skog som kan skyddas.

Bara i norra Sverige finns tiotusentals skogsägare, som i många fall har ägt och brukat skog i flera generationer. Nu upplever många att den grundlagsskyddade äganderätten till skog och mark är satt under hård press.

– Så länge en skogsägare inte vet om reglerna förändras, vem vet då om man vågar fortsätta investera? Om man sköter sin skog på bästa tänkbara sätt och får högre värden, så är det tyvärr så att risken ökar för att myndigheterna kommer och tar över, säger Pär Lärkeryd.

Norra Skogsägarna har de senaste åren sett en rad exempel på situationer där statens vilja att avsätta mark krockar med markägarnas intressen.

– Det är som att du skulle investera pengar i en fond, som är låst i hundra år, men ju högre värde fonden får desto större är risken att staten konfiskerar den. Det är precis det här skogsägarna står inför när det inte finns långsiktiga spelregler.

Pär Lärkeryd menar att politiken har övergått från längre samtal om hur man bygger det framtida Sverige till kortsiktiga debatter på sociala medier, vilket är ett särskilt stort problem inom skogsnäringen som ofta har ett hundraårsperspektiv på investeringarna – och därför är i stort behov av politiskt klarspråk.

– Det finns några politiker som verkligen ser det här och driver frågan, men de är ganska få. Av Sveriges alla riksdagspolitiker handlar det bara om en handfull, eftersom frågan är så pass stor och komplex och kräver ett längre samtal än de 140 tecken som finns på Twitter. Därför pratar man hellre om den senaste bomben i Malmö och hur polisen måste få mer resurser, vilket de faktiskt skulle kunna få om staten skapar förutsättningar för en fortsatt hög export av skogsvaror.

Regeringen presenterade under 2018 en handlingsplan för ett skogsprogram med visionen att ”Skogen, det gröna guldet, ska bidra med jobb och tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi”.

LÄS ÄVEN: Skogsprogrammet räcker en bit – men inte hela vägen.

Pär Lärkeryd menar dock att det finns betydligt mer att önska för framtidens skogsindustri och att det mest centrala handlar om att värna ägande- och brukanderätten, bland annat genom att besluten om vilka skogar som ska skyddas borde läggas i händerna på skogsägarna.

– Precis som i Finland alltså, där man använder sig av ett arbetssätt för skydd av skogar som innebär att initiativet till en eventuell skyddsåtgärd i första hand ligger hos markägaren. Med de regler som nu finns i Sverige så har man inte förtroendet för att skogsägarna ska kunna göra den bedömningen.