Bussen har färdats från Boråstrakten och ska till Klövsjö dit skolan under många år åkt med sina elever för att åka skidor. Det här året blir det annorlunda.

Johan är 46 år och bor i Ås med fru och tre barn. Han har lång erfarenhet av akutsjukvård, men händelsen i april 2017 kommer alltid att vara speciell för honom.
– Det känns nästan som att jag fått en extra dotter, säger han om Bella, den svårt skadade flickan.

Två timmars sömn
När den första trafikanten kom till bussolyckan var Bella medvetslös och andades inte. Trafikanten lyckades med hjärt- och lungräddning få igång andningen. Sedan tog Johan över.
Det blev dramatik i helikoptern när hon plötsligt fick problem att andas. Tack vare Johans snabba behandling i helikoptern överlevde hon resan till Östersunds sjukhus.
– Det var väldigt nära. Hade vi inte fått i henne syre så hade det inte gått.

Frisk och glad
Fjorton ambulanser från tre landsting är på plats och flera helikoptrar förutom den som Johan sitter i. Följderna av den fruktansvärda olyckan hade troligen blivit ännu värre om det inte var för att den hände precis i skiftbytet mellan två jourteam då flera stationer kunde skicka två ambulanser.
Bella njuter av att leva och mår bra, berättar Johan. Hon har gett klartecken till att han berättar om händelsen.
– Hon var och hälsade på mig i höstas. Hon är frisk och glad och går i skolan. Jättehärligt!

Det öppna fönstret
Vid bussolyckan blev församlingshemmet i Sveg en viktig mötesplats för skadade och anhöriga. Kyrkans lokaler och personal blir ofta viktiga när det värsta händer.
– Jag tror att ni är väldigt bra på att tala om känslor och att ta hand om varandra. Ni är ju tränade på det, säger Johan.
Han har lång erfarenhet av akutsjukvård och han vet av erfarenhet att det inte alltid går bra.
– Döden är ju svår – det är inte bara att dö. Det är både orättvist och rättvist och fint och hemskt. Det beror på vem som dör. När det är unga människor är det svårt. De har inte levt färdigt på långa vägar.

Läs mer: Diakoni – möta varandra i utsatta situationer

Inom sjukvården är det vanligt att man öppnar ett fönster i rummet när någon dör.
– Jag har hört flera som jobbar på vårdhem som säger att något lämnar kroppen, och då måste man öppna fönstret. Det slipper ju jag när jag är ute.
Vi talar om påskens budskap i kyrkorna om Jesu död och uppståndelse och om hur det ger hopp för många troende människor när man tänker på döden.
– Jag vet ju inte vad jag tror. Det är svårare när man inte är övertygad. När man inte vet om allt det här är Gud eller om det inte är det eller om det finns någon mening bakom.

Men man kan alltid öppna ett fönster.
– Det kommer nog jag att göra också. Det är dumt att chansa, avslutar Johan Oscarsson.

Svenska Kyrkan Östersund