I Söderhamn-Sandarne församling arbetar Andreas Onelius som församlingsassistent. Han berättar om hur Svenska kyrkan arbetar för personer som lever i utsatthet. Genom olika aktiviteter och samtal försöker de vara ett andningshål i ett allt mer prestationsinriktat samhälle.
— Att vara församlingsassistent är ungefär som att vara fritidsledare i kyrkan. Jag leder en killgrupp för högstadieungdomar, en samtalsgrupp för unga vuxna och jobbar mycket med konfirmandverksamheten, säger Andreas.

Det sociala arbete som Svenska kyrkan bedriver brukar betecknas som diakoni. Det syftar till att utifrån kristen tro skapa ett gott samhälle.
— Diakoni är en viktig grund i Svenska kyrkans uppbyggnad och ska vara motorn i församlingens sociala arbete. Men egentligen är det utgångspunkten i allt kyrkligt arbete. Jesus var den största socialarbetaren som kämpade för de svaga i samhället. Vi medarbetare är hans följeslagare och försöker bygga vidare på det arbetet, säger Andreas.

Att få vara som man är
Inriktningen på församlingens arbete drivs till stor del av vilka behov som finns lokalt. De senaste åren har Söderhamn tagit emot många asylsökande som Svenska kyrkan jobbat mycket med att stötta. Nu när de flesta har fått uppehållstillstånd har arbetet övergått till att bli en integrerande verksamhet som försöker hjälpa nyanlända att bli en del av det svenska samhället.

— Vi stöttar också barnfamiljer i ekonomiska eller själsliga svårigheter. Vi är noga med att barn- och ungdomsaktiviteter ska vara kostnadsfria för deltagarna så att alla har möjlighet att vara med. Ett av kyrkans viktigaste mål är att man ska få komma som den man är och glömma de bekymmer man har i vanliga livet. Även om det bara en timme i veckan så är det värt mycket!

Andreas berättar att det finns en stor dold utsatthet och att många mår dåligt på olika sätt. Han menar att kyrkan har ansvar att finnas där och lyssna.
– Kyrkan finns för alla som behöver någon att prata med. Vi anställda medarbetare sysslar ju inte med behandlingar men ibland kan det hjälpa att bara få fundera tillsammans med någon. Det är väldigt viktigt för oss att erbjuda barn och ungdomar en plats där man får vara utan krav på prestation. Man får komma som man är och man behöver inte bevisa något. Genom att få vara den man är kan det vara lättare att hitta sina styrkor och bli säkrare i sig själv så småningom, säger Andreas Onelius.

Vi kan ge andra saker som man kan bli frisk av: gemenskap, samvaro och att stärka varandra.

Erbjuder gemenskap
Andreas är tydlig med att betona att Svenska kyrkans sociala arbete inte står i motsats till det skyddsnät som finns genom kommunala insatser och sjukvården. Istället ser han det som att de erbjuder ett komplement.

— En församling ger andra saker som man kan bli frisk av: gemenskap, samvaro och att stärka varandra. Det sociala arbetet i kommunen styrs av lagar och ekonomiska aspekter. Det krävs för att samhället ska fungera, det är inget negativt. Men i kyrkan blir kontakten mer direkt. Vi har inga kötider och man kan komma bara en gång om det är det som behövs. Om någon söker en mer långsiktig stödverksamhet försöker vi hitta en passande grupp för personen att delta i, men det kan också varvas med enskilda samtal, berättar Andreas.

Det kan också vara bra att veta att församlingens verksamheter är öppna för alla oavsett tro.

— Vi som är anställda inom kyrkan är ju tydliga med vad vår tro är, sedan är det upp till var och en om man vill ta till sig av det eller om man vill vara i gemenskapen ändå. Deltagandet är lika värdefullt oavsett. Jag är själv ett bra exempel på att man kan komma in i kyrkan via gemenskapen mer än tron till att börja med. Jag konfirmerade mig mest för att det fanns många tjejer där, säger Andreas och skrattar.

Andreas var fortfarande inte övertygad i sin tro efter konfirmationen men han upplevde en väldigt stark gemenskap och fortsatte som fadder för andra konfirmander. Efter studenten fick han ett vikariat inom församlingens ungdomsverksamhet och där har han blivit kvar.

-Med tiden växte tron och blev levande i mig. Man är inte bättre för att man är kristen, men jag tror att jag är ett bättre exemplar av mig än om jag inte hade varit kristen. Då hade jag nog gjort ännu fler misstag i livet.

Människovärdet ligger inte i prestationen
Andreas tycker det är synd att många verkar uppfattat det som att tro är något tråkigt och att man blir en tråkig människa om man har en tro.
— Det kanske beror på fördomar från förr, men Svenska kyrkan och vår församling vill förmedla något annat idag. Det som stärker mig mest med tron är att man får misslyckas och man får förlåtelse. Ingen vill ju misslyckas, men vi gör det ändå. Dagens samhälle är mer individualistiskt med mycket fokus på att lyckas och att man inte är värd något annars. Men människovärdet ligger inte i prestationen, man är värd precis lika mycket oavsett. Det är nått som vi kämpar med att förmedla i församlingen, berättar Andreas.

Vad skulle du säga till dem som är nyfikna på att gå på någon av församlingens aktiviteter men inte har bestämt sig än?
– Det finns inget att förlora på att pröva sin tro. Även om man inte kommer hit för att hitta tron kan man lära sig något om sig själv genom att fundera på större frågor. Och alla kan ju behöva ett andningshål där man inte behöver prestera något, avslutar Andreas Onelius, församlingsassistent i Söderhamn-Sandarne församling.