Björns son Max hade åkt till Aiya Napa, Cypern, för att spela med sitt band. Men redan första kvällen ringde bandmedlemmarna till pappa Björn och berättade att Max betedde sig konstigt. Han var hotfull och personlighetsförändrad. Kompisarna blev rädda och lämnade Max ensam i huset som de bodde i.
– Jag förstod genast att han hade fått en psykos och att läget var allvarligt, berättar Björn.

Om Svenska kyrkan inte funnits där vet jag inte vad som hade hänt

Prästen tog kommando
Utom sig av oro ringde Björn svenska ambassaden i Nicosia. De rådde honom att ta kontakt med den vikarierande prästen i Aiya Napa, Karolinn Strandberg.
– Jag fick genast förtroende för Karolinn. Hon lyssnade på vad jag sa, förstod att det var allvar och tog kommando över situationen, säger Björn.

Karolinn gav sig ut tillsammans med en av nattvandrarna för att leta efter Max. Hela tiden hade hon kontakt med Björn på telefon. I samverkan med ambassad, sjukvård och polis lyckades de efter ett dygn hitta Max, som då var på väg ut i ett kolsvart stormigt hav med kläderna på.

Vid det laget hade Björn hunnit sätta sig på flyget till Cypern. Han fick tag på Karolinn per telefon och fick höra att Max var återfunnen. Karolinn följde med Max till polisstationen för att identifiera honom och lyckades samtidigt förhindra att han blev tvångsomhändertagen och intagen på häktet. Istället lades han in på psykvården där läkarna kunde behandla honom efter rådgivning med hans läkare i Sverige. Björn besökte Max där han var intagen och efter några dagar kunde de resa hem igen.

Vill du veta mer om vad Svenska Kyrkan gör utomlands så kan du läsa här

Förändrad syn på kyrkan
– Det går inte att förbereda sig för sådana här händelser, säger Karolinn. Men den här erfarenheten visar vilken unik roll Svenska kyrkan i utlandet kan ha i krissituationer, inte minst genom vårt samarbete med ambassad, sjukvård och polis. När man gör saker tillsammans blir det så mycket starkare.

Björn säger att bemötandet han fick har ändrat hans syn på Svenska kyrkan.
– I vanliga fall är jag ingen religiös person. Men den här medmänskliga insatsen har fått upp mina ögon för vilken stor insats Svenska kyrkan i utlandet gör. Om inte de funnits där vet jag inte vad som hade hänt. Det hade kunnat gå jättedåligt. Men prästen tog ett mänskligt ansvar.
– Jag vill att folk ska förstå och uppskatta det jobb som Svenska kyrkan i utlandet gör, säger han.