72-årige Christer Hult delar öppenhjärtigt med sig av sin livshistoria, som innehåller både sorg, glädje och allt däremellan.
För två år sedan dog hans fru Margareta. Hon hade varit sjuk i många år, och en stor del av Christers vardag hade gått ut på att hjälpa henne och finnas vid hennes sida.
– Hon hade autoimmun hepatit, men det visste man inte förrän efter flera år. Hon berättade för mig att hon i hela sitt liv känt sig sjuk, berättar Christer.

Han gjorde vad han kunde för att underlätta, köpte en handikappanpassad bil och byggde en egen lyft i hemmet.
– De sista två åren av sitt liv bodde hon på sjukhem, berättar han.

Trots Margaretas långa sjukdom och sviktande hälsa, tecknar Christer ett porträtt av en levnadsglad och begåvad kvinna som glatt provade olika jobb, och som var omtyckt var hon än kom. Hon var en stockholmstjej, men valde att flytta till Borlänge när hon och Christer träffades i slutet av 1980-talet.

Christer Hult säger sig inte vara den typiska ”kyrkbänkspersonen”, men han vill ändå lyfta fram kyrkans viktiga roll i samhället.
– Kyrkan finns till för alla, det tycker jag är väldigt fint och gott att veta. Det känns tryggt.

Svenska kyrkan och Stora Tuna kyrka har kommit att betyda en hel del för honom. Där har han gift sig tre gånger, och det var också där han tog ett sista farväl av sin Margareta.
– När Margareta dog kom jag nära en präst som heter Gunbritt Käck. Vi kunde prata så bra med varandra och hon visade mig ett väldigt stöd. Hon var bra på att lyssna och det kändes oerhört skönt att få en sådan kontakt.
Läs mer om att vara medlem i Svenska Kyrkan här

Han trodde nog inte att han skulle hitta kärleken igen, men på sjukhemmet där Margareta bodde, jobbade en kvinna som heter Suzette.
– Hon hade fattat tycke för mig men det fattade ju inte jag, skrattar Christer.

Christer och Suzette blev riktigt goda vänner och Christer erbjöd sig att bygga ett attefallshus på sin tomt så att hon kunde sänka sin boendekostnad.

Men när den var färdigbyggd flyttade hon aldrig in i den.

Istället blev det bröllop och Christer och Suzette bestämde sig för att gifta sig i Stora Tuna kyrka, trots att bröllopet skulle hållas litet.
– Jag ville ha ett kyrkligt bröllop, det kändes viktigt och jag gillar verkligen den här kyrkan.

För Christer har Svenska kyrkan i Borlänge kommit att betyda en hel del. De erbjuder stödgrupper för människor i sorg och kan ge det stöd som behövs när en älskad livskamrat går bort. För dem som bara behöver någon att prata med finns Samtalsakuten, och kyrkan är öppen för alla.

– För mig var Suzette en räddning. Hon har tröstat mig genom det svåra, och det känns otroligt fint att det var hon som skötte om Margareta tills hon dog. Att det blev Gunbritt Käck som vigde oss kändes fantastiskt eftersom jag fick så mycket stöd av henne. Det känns extra fint att hon både begravde Margareta, och vigde oss.

Christers och Margaretas äktenskap varade i 30 år. När de träffades hade de två barn var, men fick inga gemensamma.
– Våra barn har haft väldigt fin kontakt jämt och än i dag har jag väldigt nära kontakt med Margaretas barn trots att hon är död. Och Suzette är väldigt omtyckt av dem allihop. Nu har jag också blivit gammelmorfar på Margaretas sida, säger Christer och ler.
Läs mer om att vara medlem i Svenska Kyrkan här