– Så länge vädret tillät under sommarhalvåret gjorde vi vårt bästa för att flytta en del av verksamheten utomhus, säger kyrkoherde Ann-Louise Åkerlund. Istället för traditionella träffar har vi till exempel sjungit och spelat utanför äldreboenden, där de boende kunnat lyssna från stolar i trädgården eller från sina balkonger. Det har varit svårt att inte få komma människor riktigt nära, men det märks att det vi trots allt har kunnat göra har varit uppskattat.

Med en maxgräns för allmänna samlingar som nu är nere på åtta personer, är gudstjänsterna en annan del av verksamheten som påverkats kraftigt under pandemin. För att fortfarande kunna erbjuda en plats för reflektion och eftertanke har man därför valt att hålla kyrkorna öppna för allmänheten under vardagarna.

Besök Söderala Pastorat på Facebook

– Det har blivit ett sätt för oss att ändå kunna välkomna människor in i kyrkan, säger diakon Anna Fäst. Här kan de få tända ett ljus och sitta i stillhet, kanske höra någon av våra kyrkomusiker spela eller önska en psalm. När vi hade öppet på julafton trodde jag inte att många skulle hitta hit, men det kom fler än förväntat och de var väldigt glada över att få komma till kyrkan på julen.

En annan väg för pastoratet att nå ut under pandemin har varit via internet, berättar pedagog och kommunikatör Ingegerd Johansson.

– Under året har vi spelat in kortare klipp med sånger, psalmer och andakter, som vi lagt upp på Facebook och på vår hemsida. I början kände vi oss lite som nybörjare innan vi lärt oss att bemästra tekniken, men det har visat sig vara en väldigt populär satsning som fått många positiva reaktioner. Vissa av våra videor har till och med fått flera tusen visningar, och så många skulle vi aldrig ha plats för i våra kyrkor. Så kanske når vi ut till andra människor nu än vi vanligtvis skulle göra.

Trots ett utmanande år för verksamheten har de kreativa lösningarna blomstrat, och kanske kan de vara en nyckel i kyrkans arbete även på sikt, tror Ann-Louise Åkerlund.

– Det är tydligt att det har funnits ett behov av att känna kyrkans lokala närvaro under en period då vi inte har kunnat samlas som förut. Jag upplever att de här nya sätten att mötas har sänkt tröskeln för att närma sig kyrkan, och det är något som är värt att bevara även i framtiden.
Läs mer om Söderala Pastorat

”Du vet väl om att du är värdefull”
– Många kanske tror att dopet är en namngivningsceremoni. Men dopet är så mycket mer. Att låta döpa sitt barn är att få se, höra och erfara att alla är välkomna i Guds stora gemenskap. Dopet är en helig handling, en Guds gåva. Dopet visar att vi är kristna och att vi tillhör kyrkan.

Man kan bli döpt i stort sett var som helst, i hemmet, i sommarstugan, i trädgården eller på en strand

Hur många har du döpt?
– Oj, det vet jag faktiskt inte, men många är det. Jag har ju varit präst i 37 år ,skrattar Ann-Louise. Lite extra roligt var det i somras då jag fick döpa två barnbarn. Då kändes det påtagligt hur dopet också knyter ihop generationer i tid och rum och hur vi får dela tro och liv med varandra. Att bli döpt är en viktig tradition i många familjer.

Den gamla medeltida stenkyrkan i Söderala är en av pastoratets fem kyrkor. Ann-Louise sätter sig i främre blå bänkraden. Den stora dopfunten är utsmyckad i trä och i taket finns gamla medeltida målningar. På psalmtavlan syns numren från helgens dop, det sjöngs ”Tryggare kan ingen vara” och ”Du vet väl om att du är värdefull.”

Här kan du läsa mer om dopet.

Måste man döpa sig i kyrkan?
– Nej, man kan bli döpt i stort sett var som helst, i hemmet, i sommarstugan, i trädgården eller på en strand. I Söderala är det också populärt att ha dop på hembygdsgården på sommaren.

Hur bokar man dop?
– Först ringer man till sin församling och bokar in ett tid för dop. Sedan träffar jag dopfamiljen och berättar hur det går till och familjen får berätta om sina önskemål och ställa frågor. Idag finns det också flera dopsajter där man kan få tips om musik och annat som hör dopfesten till.

Många väljer att döpa sitt barn innan det fyllt ett år, men det går att bli döpt i alla åldrar. Ibland kan syskon i olika åldrar döpas samtidigt. Det finns inga krav på en speciell klädsel. Men många vill ha en dopklänning till sitt barn. Om man inte har någon dopklänning har församlingen flera olika dopklänningar för gratis utlåning. Den vita långa dopklänningen symboliserar högtidens och livets färg och klänningens längd symboliserar att barnet får växa i sitt dop och sin tro.

Historiskt sett döptes man så fort som möjligt efter födseln. Barnadödligheten var stor förr och utan dopet trodde man inte att man kom till himlen. Att bli kristnad var ett sätt för föräldrarna att skydda sitt nyfödda barn mot onda makter.

”Inget dop är det andra likt”
Ann-Louise minns dop av konfirmander då hon blivit helt genomblöt när hon döpt de långa tonåringarna. Eller den gången hon döpte en brudgum i samband med vigseln. Eller en mormor som blev döpt när barnbarnet döptes.

– Du kan aldrig bestämma vad ett litet barn ska göra, därför blir barndopen aldrig stela utan blir en väldigt levande ceremoni. Om det finns barn bland gästerna, så får de givetvis komma fram och stå bredvid så att de kan se allt som händer. En del syskon vill hjälpa till vid dopet, de kan hälla i dopvattnet eller tända dopljuset, berättar Ann-Louise.

Nästa år börjar Söderala pastorat använda en digital bokningskalender för dop. Då går det att boka dop dygnet runt via nätet.

– Alla kanske inte vet att det är gratis att döpas i Svenska kyrkan. Dessutom kan man helt kostnadsfritt låna församlingshemmets lokal och kök för att ha dopfest. Ett dop kan vara litet eller stort och dopet är alltid en livets fest som är värd att firas.

En gravrättsinnehavare i sin tur är den eller de närstående som äger graven och som utses av dödsboet. Utses ingen övergår ansvaret automatiskt till begravningsverksamheten.
– Men gravfrid råder alltid i 25 år då graven förblir orörd, först därefter kan den nyttjas för en ny grav.

När någon avlider handlar det antingen om kistbegravning eller kremation. Vid kistbegravning sänks kistan ner i en förutbestämd gravplats på kyrkogården, ofta med en gravsten eller kors med namn och datum som utsmyckning. Men alltfler kremeras vilket lämnar fler valmöjligheter.
– Vid kremering kan en urna sänkas ner i en befintlig grav eller i en Asklund. Askan kan även grävas ner i en Minneslund, men till skillnad mot de två första alternativen där anhöriga vet var den avlidne ligger, grävs askan i en Minneslund ner på ett okänt ställe i lunden. Platsen är också mer neutral men närstående kan tända ljus och sätta snittblommor.

Det bästa med jobbet är att det är ett fritt och omväxlande och jag är ute större delen av dagen.

Anledningarna till att spridning i minneslund blir allt vanligare tror Anki beror på flera saker.
– En del vill inte att deras barn ska känna samma förpliktelse över gravskötseln såsom de själva en gång gjort. Därtill är vi mer rörliga och är själva spridda över landet och världen, säger Ankis som trivs med arbetet.

Anders tog ett tillfälligt jobb
Anders Persson är kyrkogårdsvaktmästaren som tog ett tillfälligt jobb på Ljusne kyrkogård efter lumpen i väntan på något annat. Det har gått 43 år sedan dess. Vi träffas en dag i mars. Det är vår i luften, solen skiner och fåglarna kvittrar. Ännu återstår nyckfulla april och mycket kan hända.
– Det bästa med jobbet är att det är ett fritt och omväxlande och jag är ute större delen av dagen, säger Anders som även är med och ställer i ordning och plockar undan i kyrkorna vid begravningar.

Läs mer om Söderala pastorat här

Arbetet har liksom alla andra yrken förstås förändrats genom åren.
– Förut var det mer fysiskt. Vi grävde gravarna för hand. Idag har vi traktorer och andra maskiner som underlättar vardagen.
Det innebär också att mankraft har ersatts med maskinkraft, så särskilt många kollegor har han inte förutom under högsäsong. Anders trivs med ensamheten.
– Det bekommer mig inget. Jag var ensambarn, utan syskon och van att sysselsätta mig själv. Det är nog lite björnen Baloo överlag runt mig, säger han och ler förnöjsamt.

Arbetet går i cykler. Likväl som vid föds och dör, väcks kyrkogårdens växtlighet till liv igen om våren. Vad som händer med de döda, de som fått sin sista vila vet vi inget om.
– Jag är visserligen troende, men önskar att jag vore det i högre utsträckning. De människorna verkar så trygga i sig själva, säger han eftertänksamt.
Snöröjning och gräsklippning ligger i topp på Anders vaktmästarsysslor. Inga snösträngar eller avvikelser i gräset tillåts.
– Häckklippning däremot ligger längre ner på listan. Tycker det går för fort mellan gångerna.

Med fyra kyrkogårdar på agendan träffar han en hel del människor. De som kommer varje dag och de med andra mellanrum.
– Ibland vill de prata, ibland inte. De kan fråga om döden och om varför. Jag kan lyssna men inte ge några svar. Det är en del av jobbet, inget konstigt.

Noggranna förteckningar över kyrkogårdarnas olika kvarter och gravar finns liksom kartor. En nödvändighet för Anders när nya gravar ska grävas.  Förut lades många kistor i samma grav, idag är det runt max tre.

Här kan du läsa mer om kyrkogårdarna i Söderala pastorat

Hur förhåller han sig då till grävandet av vår sista vila?
– Jag fick tidigt lära mig att se på kistan som en vanlig låda utan innehåll. En förutsättning för att inte känslorna inte ska ta överhand.

För ett antal år sedan ställdes han dock Anders inför en svår uppgift. Han grävde graven till sin egen far och fyllde även igen den.
– Det gick bra, över förväntan, lite fint på något vis.

Det är en rätt förnöjsam vaktis, en sorglös Baloo vi möter. Det tillfälliga jobbet efter lumpen blev liksom permanent.
– Det är minst fyra år innan pension så jag hoppas jag hinner hem en sväng innan, säger han och sneglar underfundigt bort över kyrkogården i Ljusne som skänker frid vid skogsgläntan.

Text och foto: Agneta Wallner

Vår retreat är perfekt för dem som vill dra sig tillbaka och få nya perspektiv på livet

Han berättar att det finns människor som kallar sig för andliga och sökare, men som inte tror på Gud. I kyrkan är alla välkomna, oavsett om de är med i Svenska kyrkan – om man är sökare eller om man har en trygg och stabil kristen tro. Att vårda det inre livet är en viktig del av kyrkan. Den 31 mars bjuder Söderala pastorat in till den återkommande retreatdagen i kyrkan och Samstugan i Bergvik.
– Vi vill erbjuda en möjlighet att dra sig tillbaka och söka nya perspektiv på livet. Vi skapar en plats för stillhet och reflektion. Precis som med meditation går man in i sig själv och ibland kommer det upp obearbetade saker. Det kan vara jobbigt, men det är en del av den andliga utvecklingen, säger han.

Anmäl dig till retreatdagen här 

Svenska kyrkan är mån om att följa med i utvecklingen av samhället. Magnus Natander berättar att de bland annat ser ett behov av att dra sig tillbaka från vardagens stress. Varje tisdag anordnar de meditation, bön och sång i Söderala kyrka.
– Vi använder en form som kallas ”Kristen djupmeditation”. Man kan säga mycket om meditation. Det kan vara enkelt och samtidigt oändligt svårt. Men det har alltid varit en del av kyrkan, speciellt retreatmiljöer eller i klostren där kontemplation, meditation och mystik är viktiga delar, säger han.

I Kristen djupmeditation har bland annat hämtat inspiration från den japanska zazen-meditationen. Det innebär att man sitter på pall, kudde eller stol och att man betonar kroppshållningen, sittställningen och andningen.
– Meditationen hjälper till andlig öppenhet inför Gud. Den visar oss kroppens betydelse för det andliga livet, ger oss uppmärksamhet och närvaro i nuet, vägleder till en enkel livsstil, känsla för miljön och allt levande samt distansen till egot och viljan till solidaritet och medmänsklighet, säger han.

Läs mer om Söderala pastorat här

Det händer med andra ord mycket i Söderala pastorat. Den 4 maj är det dessutom premiär för ”Spa för själen” i Söderala kyrka. Det är en dag med andlig fördjupning, meditation, föreläsning – och labyrintvandring på schemat.
– Det känns jättespännande. Det kommer att vara högt i tak och vi uppmuntrar deltagarna av vara både öppna och nyfikna. Vi har bjudit Christina Hedin som föreläsare och hon kommer att berätta om medeltida kvinnliga mystiker. Tanken är att ”Spa för själen” ska bli en återkommande dag, säger Magnus Natander och berättar att han ser fram emot vårens aktiviteter.

– Konfirmationstiden är ett bra steg på vägen till att bli vuxen och att få chansen att stanna upp och reflektera över det viktiga i livet. Att tänka över vad vänskap, kärlek, tro betyder i deras liv. Det är ett tillfälle där man får bilda sig en egen uppfattning om vad kyrkan är, vad tro är och vad det står i Bibeln. De får undersöka själva, det är jätteviktigt. Inte bara lyssna på Jag är glad att pastoratet valt att prioritera ungdomar vilket gör att alla aktiviteter inklusive resa och läger är kostnadsfria, förklarar Magnus.

 För de ungdomar som väljer att konfirmera sig på ett läger väntar fyra söndagsträffar i Söderala samt två veckors sommarläger på Stiftsgården i Undersvik.
– Lägret i Undersvik är otroligt uppskattat och stiftsgården ligger vackert vid Ljusnan. Att vara på läger ger en stark gemenskap och ungdomarna lär känna sig själv och nya kompisar på ett nytt sätt. Vid sidan av samtal om de stora livsfrågorna gör vi massor av kul saker tillsammans som att gå på hajk och att ro kyrkbåt på Ljusnan. Vi har väldigt högt till tak i samtalet och det märks hur mycket ungdomarna växer under den här perioden.

Varför har ni gjort den här nya satsningen med en resa till Polen?
–  När vi besöker utrotningslägret i Auschwitz-Birkenau får vi en bra anledning att prata om ondska, godhet, människovärde och vårt gemensamma ansvar för den värld som vi är en del av. Allt detta har konfirmation alltid handlat om: vad det är att vara människa, vad är ont och gott, hur kan vi förstå skillnaden? Och var finns Gud i all ondska och allt lidande? De här frågorna blir påtagliga när vi guidas i ett förintelseläger. Resan sker i samarbete med Svenska Kommittéen mot Antisemitism som gett oss bra stöd inför och under resan. Det är ett väl genomarbetat program, men det går ALDRIG att förbereda sig för upplevelsen av att besöka ett förintelseläger.

Vad pratade ni om när ni besökte lägret?
– Man säger ingenting, man blir bara tyst. Vi besöker till exempel en plats där SS hade en träningsskola, där soldater fick öva sig på att döda. Det finns inte ord. Gruppen blir så berörd, att det inte finns ord att beskriva det. Det är även viktigt att prata om det egna ansvaret. Hur kunde det ske? Det var människor som inte är särskilt olika oss. Hur kan man gå vilse så att man på ett industriellt sätt mördar 6 miljoner? Det är helt obegripligt, säger Magnus.

Hur var det att komma hem efter resan?
–  Samma dag som vi i våras kom hem med resegruppen demonstrerade Nordiska Motståndsrörelsen i Ludvika. Det var en surrealistisk känsla att efter besöket i ett förintelseläger komma hem till ett Sverige där nazister demonstrerar gatorna i Ludvika. På samma sätt ser vi att nazisterna mobiliserar också i Hälsingland, vilket visar hur viktigt det är att visa och diskutera den här mörka delen av vår historia.

Vad är det du får uppleva som konfirmationsledare?
– Det är jätteroligt att se ungdomar som växer som människor. Under konfirmationstiden ser man nästan alltid hur de utvecklas, kommer till nya insikter och mognar. Det är jätteroligt att se för oss som ledare, säger Magnus.

Vilka kan söka till konfirmationen?
– Alla barn som fyller 14 år under 2019 och bor i någon av pastoratets församlingar Söderala, Ljusne, Mo-Bergvig eller Skog. Men även några år äldre ungdomar som missade möjligheten att konfirmera sig tidigare har möjlighet att anmäla sig, säger Magnus Natander avslutningsvis.

KYRKAN ÄR INGEN myndighet och för inga journaler. Vi försöker vara öppna för den som söker vår hjälp oavsett bakgrund eller religion. Vem du än är så är du alltid välkommen. I Svenska Kyrkan tror vi på en Gud som älskar alla människor villkorslöst, som förlåter och som upprättar. Som representanter för kyrkan och diakonin är vi kallade att förmedla denna bild av Gud, hans kärlek och detta förhållningssätt.

Läs mer: Våra återkommande grupper i Söderala Pastorat

RING OCH BESTÄM tid för samtal, väntetiderna är relativt korta och det kostar inget. Mötesplats bestämmer du själv, det kan vara hemma vid ditt köksbord eller i någon av kyrkans lokaler.
I alla möten är den kristna tron vår drivkraft och klangbotten.

EN GÅNG I månaden är det ”Andakt, musik och gemenskap” på pastoratets äldreboenden. Vi inleder med psalmsång, bibelläsning och bön. Därefter fortsätter gemenskapen med musik och allsång. Lars spelar fiol och någon av pastoratets musiker finns också med och spelar piano.
– Musiken är ett fantastiskt medel för delaktighet, glädje och gemenskap. Den väcker  känslor och minnen, och öppnar upp för möten och samtal, säger Lars Holmqvist. Det kan till och med vara så att en människa som förlorat sitt språk plötsligt sjunger med.

Läs mer om: Musikverksamheten i Söderala Pastorat

I LJUSNE KYRKA har under våren många människor samlats varje onsdag kväll. Hit är alla som söker gemenskap och samtal välkomna.
– Vi avslutar alltid med en förbönsgudstjänst för den som vill delta, berättar Anna Fäst. Då ber vi på ett konkret sätt, med handpåläggning. Just nu är det sommaruppehåll men vi börjar igen till hösten.
I Skog bjuder kyrkan in till ”Träffpunkt Skog” en gång i månaden. Det är ett ekumeniskt samarbete mellan kyrkorna i Skog med sång, musik och föredrag på programmet.

VARANNAN VECKA SAMLAS syföreningarna i Skog, Ljusne och Mo/Bergvik. Dessa är mötesplatser för öppen gemenskap för daglediga. Syföreningarna arbetar som de gjort under många år; de samlar genom sitt arbete i kyrkans tjänst in pengar till goda ändamål.

Läs mer: Så här gör du för att kontakta Jourhavande Präst