Flyttfågeln som landade – möt irländaren som hittade Anna och ett nytt hem

Först förälskade han sig i Anna, sedan i Sverige och efter det Örnsköldsvik. Sedan 14 år tillbaka bor irländske Rory Moore i frun Annas hemstad Örnsköldsvik. Han flyttade för kärlekens skull och har valt att stanna kvar.
– Örnsköldsvik är ett fantastiskt ställe för barn, säger de båda. Det känns tryggt och skapar mycket frihet, både för oss och för barnen. På ett helt annat sätt än om de skulle växt upp på Irland.

Kärleken lockade Rory Moore till Örnsköldsvik. Frun Anna har sina rötter i stan så när första barnet föddes och Rory fick jobb i kommunen tog de sitt pick och pack och flyttade till Örnsköldsvik.

Med sin tvååring i famnen tog Anna och Rory sitt pick och pack och flyttade till Örnsköldsvik från Irland där de träffades. Rory hade fått jobb på dåvarande Hägglunds Drives och för Anna var det att flytta hem.
– Det var som att det var meningen, med Rorys anställning på Hägglunds Drives och närheten till min familj, säger Anna. När vi fick barn, tog vi beslutet att flytta hit.

Tryggt och mysigt för både små och stora – här kan du läsa andras berättelser om flytten till Höga Kusten och hitta mer info om Örnsköldsvik

Familjegemenskapen beskriver de båda som viktig. Rory berömmer Annas pappa och säger att han var otroligt social och att de tack vare honom – allt eftersom tiden gått – har kunnat bygga ett eget socialt nätverk. Rorys pappa bodde under drygt ett år i slutet av 60-talet i Tidaholm där han arbetade på Swedish Match. Så Rory hörde under sin uppväxt många goda historier om Sverige och var därför nyfiken på landet och dess kultur. Kanske gjorde det att beslutet att flytta hit låg närmare till hands.
– Det var inte enkelt från början, säger Rory. Örnsköldsvik var annorlunda då, inte så internationellt som det är i dag.

Med storslagen natur runt knuten – Ewa från Polen har äntligen hittat hem

Anna och Rory stortrivs i Örnsköldsvik och familjen har inga planer på att flytta.

Sedan en tid tillbaka bidrar han själv till att göra det sociala livet lättare för den som flyttar till Örnsköldsviks kommun. Tillsammans med kompisen Sam Coleman har han startat The High Coast International Hub. En internationell mötesplats med fokus på gemenskap och kunskapsutbyte mellan individer och företag. Hubben har redan 300 medlemmar som träffas då och då för allt från padelturneringar till grillkvällar.
– Det sociala är svårt på ett nytt ställe, men så viktigt när man flyttar till en ny stad. Det här är vårt sätt att skapa ett socialt sammanhang med internationellt fokus, som är öppet för alla.

Jag och min familj trivs här i Örnsköldsvik.

Livsvändningen: De följde nya trenden – lämnade Stockholm för Höga Kusten

Nu har familjen bott i Örnsköldsvik i 13 år. Anna arbetar som biträdande rektor på en högstadieskola, medan Rory arbetar för det nordiska företaget TietoEVRY. Rory är utbildad ingenjör, men arbetar nu som IT-konsult.
– Jag har aldrig arbetat på plats i Örnsköldsvik riktigt, säger Rory. På Hägglunds Drives reste jag två veckor per månad ungefär och nu ligger mina arbetsplatser egentligen i Stockholm och Helsingfors i Finland. På TietoEVRY var villkoret att jag skulle flytta till Stockholm men jag sa nej. Jag och min familj trivs här i Örnsköldsvik. Det var tvunget att lösa sig på det sättet.

Och så blev det. Rory arbetar mycket på distans, särskilt under pandemin. Annars blir det en del reser till både Stockholm och Helsingfors, något som enligt Rory går både smidigt och enkelt:

Det fungerar bra med den infrastruktur som finns här, både vad gäller uppkoppling och resmöjligheter.

Familjen har därför inga planer på att flytta. De har vant sig vid möjligheten att enkelt ta sig ut i naturen och hur barnen kan vara självständiga på ett helt annat sätt än på Irland. Och apropå naturintresse hinner Rory precis berätta att han sedan i somras försöker lära sig flugfiske också, vilket han tycker verkar roligt, innan han måste skynda sig till flyget. Båda packar effektivt ihop sina saker och är raskt på väg mot nästa mål.

Är Örnsköldsvik din nya utsikt – läs mer här

TEXT: Jessica Andersson

FOTO: Ludwig Grundström