I det lilla huset bredvid Turistbyrån med skylten Silversmed på väggen ryms butik, verkstad och kontor. Silversmed Kerstin Öhlin Lejonklou och guldsmed Lena Olofsson jobbar här. I huset ryms hela processen i smycketillverkning, från A till Ö.

Konsten och smyckehantverket är och har varit en passion i Kerstin Öhlin Lejonklous liv.
– Det är en enorm glädje att få ha ett yrke man älskar, säger hon.

Genom åren har hon skapat åtskilliga spännande smycken och många har nått ut i världen. Hon har vunnit utmärkelser som Diamonds Today och Prins Eugen-medaljen. Hennes arbeten finns representerade på Nationalmuseum i Stockholm, Goldsmiths’ Hall i London och Kunstindustrimuséet i Trondheim, för att nämna några.

Allt började med en modelljärnväg
Intresset för metaller, teknik och skapande väcktes tidigt. Hon berättar om hennes far som hade ett passionerat intresse för modelljärnvägar. Familjen hade en tågbana på tomten och verkstaden blev Kerstins lekplats.
–  Om jag var tyst fick jag sitta på verkstadsgolvet och leka med skruvar, muttrar och kranar i metall – det blev mitt lego. När jag tittar tillbaka inser jag att metallen alltid har känts rätt för mig, säger hon.

”Jag förälskade mig i en kub”

En kub som växer till olika former
När Kerstin gick på Konstfack i början av 60-talet gjorde hon en kollektion juvelsmycken med kuben som utgångspunkt. Ett examensjobb som låg i tiden, samtidigt som det var nydanande.
–  Jag förälskade mig i en kub, en form som jag kunde laborera med och ställa ihop i olika kombinationer. Jag satt nätterna igenom och limmade samman millimeterstora kuber av balsaträ till mina smyckemodeller, berättar hon.

I samma veva som hon blev klar med utbildningen och framtiden borde ha sett ljus ut tog livet en ny vändning. Kerstin hade fått reumatism och det var osäkert hur det skulle bli med hennes fortsatta karriär. För att bli bättre valde hon att flytta till ett torrare och kallare klimat på läkarens inrådan. Valet föll på Östersund. Men det som var tänkt att bli ett par års vistelse kom att bli ett helt yrkesliv, med många turer till Stockholm och ut i världen.

Designutmärkelse och Östersundsflytt
Kerstin startade eget och flyttade in på Hamngatan 13, med boende på övervåningen och verkstad på nedre plan.

1963 vidareutvecklade hon ringen från examenskollektionen under studietiden, nu i vitt guld med briljanter. Ringen vann diamantsyndikatet De Beers internationella designtävling och Kerstin Öhlin Lejonklou fick ett stipendium och blev omskriven i Expressen.
– Det var förstås en bra början för mig att segla hit med ett ärofyllt stipendium, säger hon. Jag var ju modern här och ganska intressant, jag fick en bra kundkrets, fortsätter hon.

1982 flyttade Öhlin Lejonklou in i huset på Postgränd. Sedan dess har många duktiga praktikanter, lärlingar och anställda passerat genom huset och varit till stor hjälp i hennes skapande. 1984 kom hennes nuvarande partner Lena Olofsson som lärling, för att sedan utbilda sig till guldsmed. Sedan dess har de haft ett ovärderligt samarbete, enligt Kerstin, där de kunnat dela såväl skapartvivel som spännande resonemang.

Kärleken till metallen ger innovationer
Att Kerstin Öhlin Lejonklou har en varm relation till själva metallhantverket och tekniken är inte att ta miste på. Där uppstår mycket av hennes skapande. Hon är däremot inte mycket för långa konceptuella beskrivningar av konstverken.
– Det här är en brosch som föreställer en fågel. Då behöver man inte prata så mycket om vad som är så utmärkande med den, säger hon och får det att låta enkelt. Och så visar hon hur broschen är uppbyggd.
– Rent tekniskt har vi jobbat med tunn plåt av silver och guld och sedan har vi satt ihop den med nitar – det här var jag föregångare med, att nita istället för att löda. Nitarna blev då också som en dekor och vi kunde jobba med olika distanser. Sådana innovativa grepp har blivit utmärkande för Lena och mig. Vi gillar väldigt mycket teknik, förklarar Kerstin vidare.

Extra festligt under Grand Finale
I år börjar Grand Finale för Kerstin Öhlin Lejonklou och Lena Olofsson. Därmed inte sagt att de ska sluta. Det konstnärliga skapandet vill inte riktigt sätta punkt, än.
– Det är Grand Finale. Det betyder att det kommer att hända lite extra här. Det blir utställning, det kan bli musik här någon kväll. Vi kommer inte sluta i augusti. Men det går inte att komma tillbaka hit och köpa det där smycket om tio år, säger Kerstin.