Felice Amrén är skogsmaskinförare. Hon kör för J Amréns Skogsmaskiner som har sin bas i Hammarstrand. Det är inte hennes familjs företag, trots att man kan tro det av namnet. Företaget har omkring 20 anställda och de levererar skogstjänster i Jämtlandsskogarna. Idag är Felice och hennes maskinförargrupp i Tandsbyn. De kallas ”Jesusgruppen”. Deras specialitet är att undvika körskador och de kör på blöta ömtåliga marker.
– Vi tänker mycket på hur vi ska köra för att inte skada marken. Det blir ett helt annat tänk, vi lägger i ris och preparerar vägarna, berättar hon.

Är det svårt att köra skogsmaskin?
– Nej, det tycker jag inte. På skolan satt vi med lika spakar som i maskinerna och en datorsimulator, så jag fick en grund där. Det svåra är att planera körningen och vara effektiv, det får man med erfarenhet, säger hon.

”Jag tyckte det var så kul när jag kom ut i skogen och började köra maskiner”

Från media till skogen
På gymnasiet läste Felice Mediaprogrammet. Hon gillade att fotografera ute i naturen.
– Vi har skog i familjen och jag växte upp med jakten och naturen runt mig. Det har alltid varit ett stort intresse. Och så tyckte jag om att fotografera och valde media för det verkade kul, säger hon.

Men så följde hon med på en skogskurs för tjejer i Skinnskatteberg, en informationshelg för tjejer som inte gjort sitt yrkesval ännu. Det var då hon insåg att hon ville jobba inom skogen. Det ledde till en preparandkurs på Dille Gård, för att få de skogliga ämnena som behövdes för att läsa vidare.
– Jag tyckte det var så kul när jag kom ut i skogen och började köra maskiner – så jag gick en termin extra och utbildade mig till maskinförare, säger hon.

Felice tycker att naturkunskapen gör yrket mer meningsfullt – om processen från planta tills man avverkar trädet, om markens fuktighet och bärighet.
– Man förstår hur viktigt det är att vi sköter om skogarna, det är en röd tråd som håller ihop allting, säger hon.

”Jag hade ingen aning om att tjejer körde skogsmaskin innan jag själv började köra”

Naturen – en friare arbetsplats
Det hon uppskattar mest med jobbet är närheten till naturen och friheten.
– Det är sig aldrig likt från dag till dag. Jag ser många nya platser och djur – på sistone älgar och rådjur, i morse såg jag 22 orrtuppar, säger hon.

Felice uppskattar också att hon och hennes kollegor kan påverka arbetstiden – om de vill börja tidigare på morgonen eller senare på kvällen. De är inte bundna till kontorstid.

Nyfiken på en yrkesväg i skogen? Läs om nya YH-utbildningen till skogsbrukstekniker.

Tjejer i yrket
Det finns tjejer som jobbar som skogsmaskinförare i hela Sverige men det behövs fler, menar Felice.
– Det skulle bli ännu bättre med fler tjejer i skogen – mindre gubbsnack och mindre machokultur, resonerar hon och så berättar hon att hon själv inte kände till möjligheterna innan hon halkade in på banan.
– Jag hade ingen aning om att tjejer körde skogsmaskin innan jag själv började köra. Vi tjejer måste synas mer. Jag tycker man ska informera om den här möjligheten i skolorna, redan under högstadiet. Det är inget problem att vara tjej, det funkar lika bra, säger hon.

Ljus framtid
Felice ser inga särskilda risker förknippade med skogsmaskinföraryrket och ser ljust på framtiden. Samtidigt är det bra med skinn på näsan.
– Det är viktigt att man trivs med kollegor och sin chef. Det är lätt att man inte syns eller får fram sina åsikter när man är ny i branschen och inte vet hur allt funkar. Men våga stå på dig och säg ifrån om det behövs.

I övrigt ser hon bara möjligheter. Som skogsmaskinförare och i framtiden kanske något annat yrke i skogsbranschen, som planerare kanske.
– Jag utvecklas hela tiden. Och det finns jobb. Tre av fyra av mina kurskamrater hade jobb redan innan examen, säger hon och verkar nöjd.